JSWOP i Stockholm skulle William varit med på, men tyvärr blev han sjuk, så Rebecca, Tim, Markus och Adam fick åka själva. Edvin åkte tillsammans med RIG. Och nedan här får ni läsa Adams berättelse:
Fredagen den 23:e 2016, var en riktigt fin dag, jag var på väg från skolan till judobussen som stod och väntade på mig på andra sidan av min skola. Jag gick fel tack vare mitt dåliga lokalsinne och fick springa en bit för att komma i tid till bussen. När jag kom fram märkte jag att Roger, Jörgen, Markus, Rebecca och min pappa satt i bussen, tyvärr var inte William med p.ga förkylning.
Vägen upp till Stockholm var väldigt lugn, jag sov i bilen, och var därmed inte aktivt i allt prat som pågick i bussen. Jag kanske vaknade någon gång då och då för att byta till en annan position. När vi var framme vid invägningen så började det att bli mörkt och jag vägde in på 66kg blankt och klarade därmed vikten.
Vi väntade på den sista medlemmen som skulle ansluta sig till vår grupp, Tim Nylander. Familjen Nylander missade en avfart och blev sinkade en stund.
Pierre gick fram och tillbaka mot svängdörrarna i hopp om att Tim skulle dyka upp. Markus satt lugnt och bläddrade i sin mobiltelefon och brydde sig inte om spektaklet omkring sig. Jag gick och kollade i godismaskinerna om det fanns något godis som någon hade glömt att ta med sig. Jag fällde bakluckorna och drog fram en slimeleksak och ett godistuggummi ur två av de sex maskinerna, samtidigt som jag triumferande viftade med händerna uppe i luften från höger till vänster och skrek: ’‘Kolla vad någon har glömt att ta med sig’’!
Sedan när Tim hade anlänt så begav vi oss till Scandic hotell och bokade in oss i våra rum. Rebecca i ett, jag, Markus och Tim i ett annat rum. På kvällen satt vi på vårat rum och snackade lite allmänt, det slutade med att jag började kolla på japansk anime.
Lördagen den 24:e 2016, tävlade Tim först och jag sedan.
Vi var på olika mattor vilket gjorde det svårare för våra coacher att coacha oss. Jag var äntligen uppe och stod framför en duktig holländare i vitt. Matchen var jämn men resultatet blev att han vann med en wazari, men jag fick dock till en yoko i sista sekunden! 😛
Jag var rätt besviken och trött efter matchen, sedan fick jag veta att holländaren skulle möta en väldigt duktig finne. Finnen var vinnaren av u18 och u21årets nordiska mästerskap, men matchens resultat chockade mig för att han vann bara på två shidos, finnen. Jag gjorde mig redo inför den tuffaste utmaningen under dagen, u21 -66. Matcherna var tuffa, men jag lyckades ändå komma till semifinalen tack vare coachningen och stöd från mina vänner. I semifinalen blev jag slagen av Gabriel Vesterlund, en medlem i juniorlandslaget, men lyckades ändå få in en fin yoko på honom.
I bronsmatchen stod min ärkerival och värsta motståndare som alltid varit en stoppskylt till min prestation, Skoglund. Matchen var tråkig för att vi båda var för spända och låste varandra. Resultatet blev att han vann, jag fick tre shidos och han fick två shidos. Men jag grubblade inte över det och gick direkt vidare och la det bakom mig. Jag tänkte: ’‘Jag kommer alltid att uppskatta mina fighter med extreme talanger’’!
Tack Adam för din redogörelse, och tack till alla som var med och hejade på ”de våra”, bra uppträdande på mattan och utanför mattan.